Ett blogginlägg som handlar om kaffehorighetens återkomst
Mamma kommer nog inte bli glad (hon ramlade in på den av misstag för ett tag sen och kunde för allt i världen inte förstå varför jag refererade till mig själv som hora, men det gör jag ju inte, finns en stor skillnad på att vara en hora och en kaffehora, hora är sexuellt och nedsättande, kaffehora är fyndigt och tyder på stort kaffeintag)
Så. Mina vänner.
Då ses vi snart igen.
HÄR.
Ett blogginlägg som handlar om Carlos Ruiz Zafon och Vindens skugga och jag både älskar och rynkar på näsan och jag sitter och reviderar väldigt länge över både den svavelluktande katten och hans mörkerkåthet
Elin sa att hennes favoritbok var Ängelns lek av Carlos Ruiz Zafon en gång och sen sa hon det flera gånger och namnet liksom fastnade på minnet.
Så när jag såg Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafon på Erikshjälpen och läste att det här minsann var Spaniens mest lästa roman så kunde jag inte annat än att slå till. 3 kronor senare var jag rik på Spaniens mest lästa roman och jag gick hem och läste och sen läste jag ut och jag kände en hel del och jag riktigt känner hur ni sitter som på nålar och bara längtar efter att få läsa om min känslomässiga läsprocess..!
Boken handlar om Daniel som i barndomen läser en bok av en viss hemlighetsfull Julian Carax och upptäcker att alla spår efter författaren är igensopade och någon med läderansikte som säger sig vara djävulen irrar runt i Barcelona och bränner ner dem.
Jag vill börja med att säga såhär. Jag älskade boken. Men det finns en hel del jag rynkade näsan åt.
Det är först och främst en väldigt ojämn bok. Fantastiska personporträtt och stundvis sagolika beskrivningar varvas med onödigt vilseledande och klyschor och ibland bländas jag och skäms jag över passage som vill vara omskakande, men är på gränsen till löjliga (t.ex. den gamla barnflickan med ett mardrömsliknande förflutet som blir inspärrad på en anstalt styrd av nunnor som hela sitt liv har hemsökts av en ängel med en gulögd katt som liksom för att öka mystiken osade svavel och beskrivs som en närmast erotisk figur som dök upp i hennes drömmar med långa röda naglar)
För mig är Zafon som bäst när han tillåter sig att vara rolig och som sämst när han ska vara så gotisk han kan, för att det känns forcerat och det är kors och det är damm och det är brännskador och dessutom gissade jag direkt vem den läderansiktade bokbrännaren var. Zafon är bra på att låta mystiken tätna och komplicera händelseförlopp, men när kakan mosas och allting avslöjas undrar man bara varför alla dramatiskt inblandade som engagerade sig i att dölja Julian Carax förflutna egentligen gjorde det. Julian Carax, vars historia man tillslut lär känna, är förbannat självgod, plågad och jobbig och egoistisk.
Jag låter kanske tveksam till stora delar av boken, men det är mitt förnuft som talar.
Mitt ickeförnuft njöt i stora drag av allt.
Förutom slutet.
Ett blogginlägg där domen om bloggnamnet faller
Jaa.
Ni har talat. Då kör vi.
Kaffehoran får återuppstå.
Mamma kommer inte bli glad, men jag får förklara för henne att det är någonting larger than life. Att det är rebelliskt liksom. Lite Martin Luther King nästan. Lite Ghandi. Fast lite säxigare.
Ett blogginlägg som handlar om min kippande apelsin i magen och hur jävla global världen har blivit
Går på någon form av mars-eufori och vaknade med hönsen (är för feministisk för att vakna med tuppen..!)
Rödfnasig om näsan och med energi i magen som kändes som en kippande, skvalpande... apelsin.
Efter en obligatorisk kaffekanna på balkongen gav jag mig på min kära kursbok och antecknade flitigt och sen kollade jag igenom mina anteckningar och upptäckte att jag har skrivit att "de senaste 20 åren har världen blivit jävligt global"
Aa. Så kan man också formulera sig.
Ett blogginlägg som handlar om att akta sig för onödan
Bästa citatet från Ronja Rövardotter:
Ronja: Tänk vad fel allt kan bli alldeles i onödan!
Birk: Därför ska man akta sig för onödan.
Något att leva efter.
Ett blogginlägg som handlar om allvar
På allvar alltså.
Ett blogginlägg som handlar om självupptagenheten
Pausade pluggandet för att återigen byta bylinebild.
Så är det.
När man är förbannat självupptagen.
Ett blogginlägg som handlar om att min inre Berlusconi spinner
Man vet inte hur det känns att känna sig viktig förrän man har skrivit en mening såsom "etablering av merkantilt koloniseringsmönster".
Nu vet jag inte riktigt vad det betyder heller men ändå. Jag känner mig förbannat viktig. Min inre Berlusconi spinner.
Ett blogginlägg som handlar om Freuds godisfabrik
Oavsett timlång tidsbuffert lyckas jag alltid vara tio minuter sen och irra runt som en idiot.
Vad går fel? Ack, Freud, mitt sinne hade varit som en godisbutik för dig. Eller godisfabrik.
Ett blogginlägg som handlar om gubbarna som borde få ett och annat avskuret med ett trubbigt föremål
Jag följer en hel del roliga, starka åsiktsglada kvinnors bloggar och videobloggar men har slutat läsa kommentarerna. Samtliga får nämligen höra flera gånger i veckan att de bör bli straffknullade och hålla sig i köket.
När jag blir upprörd över jämställdhetsfrågor kan folk be mig chilla och säga, jaa, det var illa förr, men det är bättre nu. Jag skulle nog vilja påstå att ett ryttartåg av kommentarer som dessa tyder på att det är skenbart bättre, men att många ännu har usel kvinnosyn (uuusel)
Men vadåda, de bara löjlar sig på internet, kan någon säga, som om det gjorde problemet mildare.
Okej, må så vara att de bara lever sin usla åskådning på internet. Det kan vi vara tacksamma för till och med. Vore förfärligt tröttsamt att som kvinna straffknullas varje gång man hade en åsikt.
Ett blogginlägg där jag vädjar till mina fina läsare om svar
Jag har världens kommentarmässigt inaktivaste läsare (ni behöver inte kommentera, jag förutsätter att ni som återkommer håller med mig om everything..) men nu vill jag faktiskt ställa en fråga.
Vore tacksam om iallafall någon tog sig tid och svarade.
Jag funderar nämligen på att ta tillbaka domänen Kaffehora. Det ligger så bra i munnen och känns liksom... mustigt.
Vad säger ni? Kaffehora eller Kaffesugen?
Ett blogginlägg där någon annan får tala. Om hår. På kroppen.
Läs. Och förargas över alfatupparna som tror sig tro att kvinnan finns till för mannens nöje. Eller vad säger jag, alfatupparna... Alfalarver är dem.
Det är naivt att säga att det här med hårighet är helt upp till var och en, men det borde det vara och om någon väljer att låta naturen ha sin gång ska de inte få höra saker som ”Du bör hängas. I fyra minuter. Sedan skall du få vila. Sedan hängas igen. Tills döden tar dig” och liknande av arga små gossar som känner att de tappar kontrollen när någon uppmärksammar att rakning är ett alternativ och inte ett måste.
Ett blogginlägg som handlar om det här med att typ såhär använda såna typ utfyllningsord liksom
Jag hörde ett väldigt fängslande samtal i ett provrum häromdagen.
Samtalarna var uppenbarligen två tjejer och de kunde ha varit allt från 15-17 år och deras språkbruk var som en symfoni i utfyllningsord.
- Men asså typ, tycker du att den här e typ såhär myssnygg?
- Asså, den e ju typ myssnygg.
- Meh skulle man typ såhär kunna ha den i skolan liksom?
- Asså, den e ju typ såhär, "aaah, men jag slängde på mig nåt", men den e ändå typ snygg liksom.
- Aahhh, precis! Asså, den e ju typ snygg.
- Meh liksom fin typ.
Jag har i mina dagar använt ett och annat utfyllningsord, men jag skojar inte, för de här tjejerna tog det en halvtimme att komma till poängen för att de hela tiden snubblade över ord som inte betyder något.
Ibland skäms jag.
Asså typ skäms över min såhära typ generationsgrej.
Ett blogginlägg som handlar om att basta sig röd och rå och Kafka och klimakteriet
Redovisning avklarad. Simmade några meditativa längder med Kikki och sen bastade vi oss röda och råa. Jag piskade mig själv med Vitamin Well-flaskan. Ska det vara så ska det vara.
Spenderade sen en efterlängtad eftermiddag med Sara och jag ger mig på Kafka igen. För att vässa till min image liksom.
Men först ska jag bara ta mig igenom kurslitteraturen. Ynka fyrahundratal sidor kvar. Ack, studentlivet försätter mig i ett klimakterieliknande tillstånd.
Ett blogginlägg som handlar om att det kanske är lite kallt, men inte så kallt att jag fryser ihjäl jättemycket, vilket bör firas
Dagen till ära kör vi klänning. Jag bryr mig inte om jag kommer att frysa ihjäl. Jag tänker fira att det blir en mildare hjälfrysning än för en månad sen..!
